Walk The Line

Birgitta Ahlin (född 1947) och Sirkka Lehtonen (född 1947) arbetar sedan mer än tjugo år med konstglas i arkitektur. Redan 1980 utvecklade konstnärsduon nya tekniker för hantverksmässig och industriell bearbetning av planglas för konstnärliga och arkitektoniska ändamål. Rumsfyllande installationer i planglas är deras arbetsmaterial och experimentfält. Många av uppdragen är utförda i laminerat glas där de utvecklat flera unika dekortekniker. Uppdragen utformas i samarbete med arkitekter och verken befinner sig i gränslandet mellan konst, konsthantverk, formgivning och arkitektur.

Ditte Johansson (född 1958) arbetar både materialbaserat och idébaserat och intresserar sig för mellanrummet mellan konst och hantverk. Ett exempel är hennes fokus på textilt glas – stickad glasfiberull som är en undersökning av hur genus har speglats inom den textila konsthistorien. Med sina erfarenheter om textilier blandar hon textila tekniker med olika glaskvaliteter för att få till stånd en förening mellan glas och textil. Med sina glasvävnader fokusera hon ofta på objekt ur vardagen och kombinerar dem sedan med projektioner i filmform som förstärker genuskontexten.

Åsa Jungnelius (född 1975) undersöker i sitt materiella språk relationen mellan våra kroppar, objekten vi omger dem med och rummen de tillsammans agerar i. I sin konstnärliga praktik belyser hon glasindustrins produktionshistoria som byggsten för ett gemensamt samhälle som vi delar. Den småländska bruksortens postindustriella tillstånd transformeras ofta till upplevelsebaserade minnen av ett industrisamhälle. Materians konstanta positionering mellan det ekonomiska, sociala, politiska och ekologiska beskriver förutsättningarna för den tid vi lever i. Objekten blir till en form av fetischer över oss som individer och vår samtid.

Genom glaset utforskar och undersöker Ingalena Klenell (född 1949) begränsningar och skapar sätt att övervinna dem genom att arbeta med flera olika tekniker. Ofta gestaltar hon scenografiska rumsinstallationer i form av nordiska landskap, inspirerade av folkkonst och historiska berättelser. Glasets sköra egenskaper kan symbolisera livets skörhet och vår existentiella sårbarhet. Materialet i kombination med ljuset som inspirationskälla, är intimt förknippat med sökandet efter det centrala i människans livsvillkor.

Fredrik Nielsen (född 1977) hör till en av vår tids rebeller inom svensk glas. I hans verk syns influenser från såväl punkens estetik som graffitikonst. Han arbetar med materialets omdefinering och pressar det bortom glastillverkningsprocessens historiska normer. I hans skulpturer bearbetas materialet på ett okonventionellt sätt där han utmanar den historiska, industriella produktionsprocessen med sina fastlagda kroppsrörelser och regler som har konstruerats historiskt under de senaste 500 åren. I samband med det utforskar han också konstnärens roll och dennes betydelse för arbetet. Nielsen placerar bilden av sig själv i centrum och gör det möjligt att styra utformningen av verken. Hans egen dokumentation i form av videofilmer och stillbilder integreras och återanvänds i installationerna.

Karl Magnus Nilsson (född 1977) är känd för sina mänskliga gestalter och djur i glas som tycks föra en existentiell kamp. I hans skapande märks en tolkning av det surreala och konstnären använder sig gärna av föremål som står i kontrast mot varandra. Att kombinera och förena olika objekt och företeelser skapar nya bilder, menar Nilsson som vill att hans konstverk ska upplevas som tredimensionella collage. Inspiration hämtar han ur vetenskap och historia, gärna från museisamlingar och renässansens kuriosakabinett.

Terese William Waenerlund (född 1982) arbete utgår ofta från hur vi ser på och bedömer olika uttryck. Hon utvecklat tekniken ”Burn Out” som hon primärt använder sig av i sitt arbete. Natriumsilikat blandas med infärgat glaspulver till en kall glaskräm. Krämen appliceras på textil och bränns med gasolbrännare. Det organiska materialet brinner upp, vätskan bubblar och skapar den grova och opaka strukturen och glaset smälter. Processen ifrågasätter delvis glasets historiska tradition av transparens och genomskinlighet. Den befriar även arbetet från vanliga begränsningar inom glas och ger helt nya möjligheter i både produktion och uttryck.

Nina Westmans (född 1975) arbeten är ofta interdisciplinära och omfattar glasdesign, performance och installationer som kopplas ihop med forskning inom glas. Hennes konstnärliga verksamhet bygger på samarbeten och utforskande där hon kombinerar glasblåsning och hantverket med andra discipliner som musik och teater. Hon fokuserar på det skulpturala och arbetar ofta rumsligt i olika glastekniker och mixed media. Westman experimenterar med glasets egenskaper och ljusfenomen som fluorescerande eller fosforescerande glas och elektrifierade ädelgaser förslutna i glaskroppar.