Permanenta konstverk i och runt Dunkers kulturhus

How Are You av A. K. Dolven.

Videoinstallation, 2001. Videorna föreställer tre olika par som kysser varandra. Två av paren bryter mot normer kring vem som får visa intimitet och kärlek öppet i samhället. Verket har Edward Munchs Kyssen som konsthistorisk referens.

De tre videorna i serien finns i anslutning till bistron och restaurangen.

Kommunal extas av Mikael Pauli. Fotograf: Lena Wilhelmsson.

Akryl, holografisk film, 2002. Mikael Pauli har baserat ansiktena på bilder ur inuiten Luke Anguhadlug dagbok från slutet av 1800-talet. Anguhadlug ritade av människor i sin närhet, bland annat när de var i extas, i trans. Extas kan betyda glädjerus, hänryckelse och drömtillstånd. Och visst är det fint att tänka att vi på Dunkers Kulturhus fasad berättar att här inne har vi ett gemensamt, kommunalt, glädjerus?

Pauli målade ansiktena direkt på glaset och bakom dem finns glasskivor med en holografisk film. Det gör att om du kommer mot Dunkers Kulturhus över Sundstorget så kommer konstverket skifta i färg.

År efter år av Peter Hahne.

2001, Olja på duk, 2001. Peter Hahne undersöker ofta färgernas relation och samspel i sina konstverk. Han brukar också jobba med strama geometriska former. I det här verket har han inspirerats av trasmattor från sin barndom. De randiga fälten har olika färg, form och textur och Hahne låter ränderna byta riktning och ordning på de tre sammansatta målardukarna.

Färgfältens textur, som verkligen hjälper till att skapa känslan av en trasmatta, har Hahne skapat genom att lägga på tjockt med oljefärg så att det blir en reliefliknande yta. Det kallas för pastos måleri eller impasto.

Sisyfos av Mikael Lundberg. Fotograf: Martin Olsson.

Väggmålning, 2004-2005. Det här konstverket kan vara det konstverk hos oss som är mest känt bland Helsingborgs förskolebarn. Otaliga är de småttingar som fascinerat stått och stirrat upp på det som är mer känt som blodväggen.

Sisyfos är ett verk skapat av Mikael Lundberg, där han tillsammans med forskare på Chalmers tekniska högskola byggde en robot som målade verket. Roboten åkte längs väggen och släppte långsamt ut färg. Det var slumpen som bestämde hur mycket färg roboten släppte ut var. Det skapade ett unikt och oförutsägbart mönster av rinnande färg längs väggen.

Dancing Column av Tony Cragg.

Skulptur, sandsten, 2001. Fyra och en halv meter hög reser sig Craggs dansande kolonn vi Kvickbron på Dunkers Kulturhus baksida.

Den är gjord av skivor av limmad sandsten men de organiska formerna för kanske snarare tankarna till en bit drivved som slipats len av vågorna i havet. Den mjuka, dansande formen blir som en spännande kontrast mot Dunkers Kulturhus ganska kantiga och hårda intryck. Lyfter man blicken över Dancing column och ser vågen på Konsertsalens tak så blir skulpturen istället nästan som en kompletterande form.

Interfigures av Carl Fredrik Reuterswärd. Fotograf: Jsdo1980 (wikipedia).

Brons, 1980-tal. Högt upp i luften står de vid kulturhusets ingång. Cirka 30 cm höga tecken, eller egentligen 30 cm höga mellanrum. Det är konturer av siffror och bokstäver men de bildar inget läsligt ord. Reuterswärd skapade istället en sorts mellanrumsbokstäver som både kan vara bokstavligen meningslösa eller som kan fyllas med precis vilken mening betraktaren vill.

Reuterswärd donerade Interfigures till Helsingborgs stad 2006.

Granit, marmor, 2010. Kanske finns det inget annat konstverk i Helsingborg som fått så mycket kramar, klappar och glada barn som klättrar på dem? Lindberg De Geers kaniner med sina mjuka runda former och stora oskuldsfulla ögon är mycket uppskattade av Dunkers Kulturhus besökare. Många oroar sig för att några av kaninerna trillat, men de är medvetet placerade både liggande och stående.

De fem kaninerna är en studie i relationer. Att det blev just kaniner beror på konstnärens fascination för kaninen i Alice i Underlandet under sin barndom. Kaninerna har syskon på flera andra ställen i landet bland annat Stockholm och Borås.

Målning på glas, 2007. Under fyra år gjorde Dunkers Kulturhus Clownfest Sydväst tillsammans med Clownringen. Det gjordes föreställningar vitt och brett, för skolbarn, för barnfamiljer och för vuxna. Föreställningarna gjordes både här på Kulturhuset och på Stadsteatern. Yvonne Eriksson som gjort målningen är scenograf på Stadsteatern.

Idag är hen lite diskret, clownen som du hittar på ett glasparti förbi bildateljén. Men när målningen gjordes fanns här ett ”Red nose district” med en bar som serverade kaffe och saft på barntid och vin och öl på kvällen.