Festlig pianosoaré

Festlig pianosoaré

Helsingborg Pianofestival hälsar dig välkommen till en filmad pianosoaré med Daumants Liepins fredagen 28 augusti 19.00. Kvällens ciceron är Lennart Stenkvist, projektledare för Helsingborg Pianofestival.

Denna lilla soaré fokuserar naturligtvis kring den unika konsert Daumant Leipins gör för detta tillfälle, men kvällen innehåller mycket mer. Vi får till exempel möta artisten själv i ett samtal där han ger sin syn på pianotävlingar och karriären.

Med hjälp av arkivfilmer och bilder resonerar Lennart Stenkvist och festivalens nestor Per Nyrén om hur man skapar en festival och hur framtiden kan komma att te sig.

Till sist skickar Helsingborgssonen Carl Petersson en musikalisk hälsning från andra sidan Atlanten, från Kanada.

Fredag 28 augusti 19.00 kan du klicka på nedanstående länk, så får du cirka 75 minuter av vacker musik och intressanta samtal.

Kvällen är ett samarbete med Musik i Syd.

Festlig pianosoaré

Spicy sallad till pianosonat

För att komma i stämning får du här ett filmat tips om en maträtt som kan passa in i samband med kvällen. Man kan kalla den Kräftsallad Liu eller Caesarsallad Liu, vilket man vill. Rätten är döpt efter Kate Liu, som skulle ha spelat under den nu framskjutna Helsingborg Pianofestival 2020. Man kan själv tillreda salladen eller beställa den för avhämtning på Dunkers Bar & Matsalar på telefonnummer 042-32 29 96.

Per Nyréns hågkomster från 17 festivaler

Du kan också redan nu ta del av festivalgeneralen Per Nyréns varma minnen av de gångna årens pianofestivaler.

Om kvällens konsert

För fyra år sedan deltog Daumants Liepins från Lettland i vår festivals Master Class. Han gjorde ett starkt intryck på alla när han spelade Rachmaninovs andra pianosonat. Fyra år senare har Daumants vuxit ut från mycket talangfull student till en mogen artist. Han har vunnit många stora pianotävlingar, den senaste 2019, då han tog hem Vendôme Prize i Verbier. Det innebär att han i år kommer att få framträda med en recital i Verbiers prestigefyllda festival. Det får inte vem som helst.

Program:

Maurice Ravel (1875-1937)
Sonatine (1903)
Modéré
Mouvement de menuet
Animé

Kort paus

Franz Liszt (1811-86)
Pianosonat i H-moll (1853)

Maurice Ravel skrev första satsen av sin pianosonatin till en tävling. Det gällde att skriva första satsen i en sonatin som inte fick vara längre än 75 takter. Ravel lämnade in sitt manuskript under pseudonym. Tidskriften som utlyst tävlingen gick i konkurs och därför delades inget pris ut. Första pris torde annars ha gått till Ravel, även om hans bidrag var ett par takter för långt, eftersom han var den ende som hade lämnat in bidrag. Den tresatsiga sonatinen fick sin premiär 1906. Den inledande satsen har två skilda teman som en normal sonatsats. Eftersom musiken, som en sonatin bör vara, är komprimerad i tid, har menuetten ingen trioavdelning. Finalen är den tekniskt mest krävande satsen. Det är en briljant toccata, inspirerad av Ravels franska föregångare Rameau och Couperin.

1848 lämnade Franz Liszt plötsligt sin glänsande pianistkarriär. Han gav sina sista offentliga konserter under en lång Europaturné och antog därefter en tjänst som kapellmästare vid hovet i Weimar. Han kom att stanna där till 1861. Under denna tid tillkom många av Liszts större verk: Dantesymfonin, Faustsymfonin och även pianosonaten i H-moll, hans största pianokomposition. Många av Liszts kompositioner bär någon form av beskrivande titel, men inte denna sonat. Det har dock inte hindrat uttolkare från att läsa in personerna ur Goethes Faustdrama i sonaten: Faust. Mefistofelse och Gretchen eller att det handlade om ett självporträtt. Själv kallade Liszt bara sitt mästerverk för Sonaten. Musiken består av en enda cirka 30 minuter lång sats, men med fyra klart urskiljbara delar. I konstruktionen hade Liszt en förebild i Franz Schuberts Wandererfantasi, där Schubert använde en av sina sånger som bas i alla satser. Sången genomgår förvandlingar för att anpassa sig till olika tempi och karaktärer, men behåller en tydlig identitet. Liszt använder samma teknik för att nå enhetlighet i sin sonat. Sonaten bygger på fyra skilda tematiska idéer. Den första presenteras direkt en nedåtgående mollskala. Den återkommer och markerar skiljelinjen mellan de större delarna. Någon har kallat det ”ridåtemat”. Det andra temat utmärks av ett djärvt anslag och stora språng. Det tredje karaktäriseras tydligast av tonupprepningen.
Kulmen av det första stora avsnittet utgörs av ett fjärde grandiost tema i dur. Nästa del, ett andante, går i Liszts ”saliga” tonart Fiss-dur. Det har samma kontemplativa stämning som de långsamma satserna i Beethovens sena sonater. Tredje delen kopplar samman det andra och tredje temat i ett fugaparti. I sista delen kommer alla teman tillbaka. Sonaten slutar i ett lugn. All dramatik och oro är borta. H-mollsonaten publicerades våren 1854 med en dedikation till Robert Schumann som svar och tack för dennes dedikation av sin C-durfantasi 1839 till Liszt.

Translate

You can use Google Translate to translate the contents of dunkerskulturhus.se. To do that, select the language you would like to translate into in the list below.
Please bear in mind, since the Google Translate is an automatically generated translation, we do not take any responsibility for errors in the text.

Close