Olga Kern – 26 augusti klockan 19:00

Olga Kern – 26 augusti klockan 19:00

Vi har den stora glädjen att kunna presentera ryska Olga Kern för tredje gången. Vi fängslades direkt av hennes charm, genuina musikalitet och naturliga sätt att uttrycka sig när hon var här första gången 2013. Den självklara virtuositeten är också en del av Olgas magnetism. Hennes program är alltid omväxlande och har en stor bredd. Vad vore en Olga Kernkonsert utan rysk musik? Speciellt som hennes familj hade nära personliga band till de stora mästarna Tjajkovskij och Rachmaninov.

Olga Kerns karriär startade med den sensationella vinsten i van Cliburntävlingen 2001 då hon blev den första kvinna på 30 år som vann tävlingen. Nu reser hon över hela världen för att ge konserter, men hinner också med att leda en internationell pianotävling i New Mexico. Så roligt att nu få höra Olga i Earls Wilds version av Gershwins Fascinating Rythm och Balakirevs Islamey, färgstark, rytmiskt sprakande musik som Olga kommer att tolka på ett briljant sätt!

En kort programintroduktion inleder konserten.

Plats: Helsingborgs konserthus, Roskildegatan 1

Köp biljett

Entré: 370 kronor, med Kulturkortet 315 kronor. Biljetter köper du i Konserthusets kassa och webbsida. Samt i entrén på Dunkers kulturhus.

Program

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

  • 10 variationer över ”La stessa, la stessissima ur operan Falstaff av Salieri (1799)
  • Pianosonat nr 21 i C-dur op. 53 ”Waldsteinsonaten”:
    Allegro con brio –Adagio molto – Allegretto moderato (1804)

George Gershwin (1898-1937)

  • Tre preludier
    Allegro ben ritmato e deciso – Andante con moto – Agitato (1926)

Earl Wild (1915-2010)

  • Etude nr 7 based on Gershwins Fascinatin´ Rhythm (1976)

PAUS

Sergei Rachmaninov (1873-1943)

  • Moment musical op.16 nr 4 (1896)
  • Barcarolle op.10 nr 3 (1894)
  • Polichinelle op. 3 nr 4 (1892)

Peter Tjajkovskij (1840-93)

  • Méditation (1893)

Alexander Scriabin

  • Etyd op. 42 nr 4 – nr 5 (1903)

Mili Balakirev (1837-1910)

  • Islamey (1869)

Beethoven ogillade att bli ombedd att sätta sig och spela. Han var ingen lakej som stod till det fina folkets förfogande. Men om han någon gång vid en tillställning tog plats på pianopallen kan man tänka sig att han ur minnet plockade fram en melodi från hovkompositören Salieris nyaste opera Falstaff. Spelade den för att visa hur enkel den var och sedan improvisera tio variationer över melodin eller snarare harmonierna för att visa vad som kunde göras av något så simpelt. Mot slutet tar Beethoven till sitt sedvanliga trix: han gör en spännande harmonisk utvidgning innan temat återkommer.

Greve Ferdinand Ernst Joseph Gabriel von Waldstein und Wartenberg var besatt av att göra motstånd mot Napoleon. Han gick in i kriget och satte med egna medel upp ett ”Lätt infanteri” på över 1.000 man. Dessutom var han en god pianist och kompositör –  vilken sällsynt kombination! Denne greve Waldstein odödliggjordes genom Beethovens dedikation av sonaten opus 53. Mot grevens bakgrund kan man förstå att sonaten inte kunde vara kort och lättviktig. Och det blev också en sonat värdig denne maktmänniska ”En heroisk symfoni för piano” som någon har kallat den. Den inledande satsen tuffar igång, inte med en melodi utan med en naken rytm och den rytmiska driven dominerar satsen igenom med ett reflekterande avbrott bara för ett koralliknande tema. Efter denna magnifika sats känns det som om Beethoven inte har lugn tillräckligt för en långsam sats. I stället blir det en improviserande överledning kallad Introduzione som letar sig fram genom spännande harmonier mot finalen. Den domineras av en enkel folkviseliknande melodi som presenteras omgiven av en ljus, skimrande klang. Trots det enkla temat växer satsen ut till majestätiska proportioner. Pianot förvandlas till en hel orkester. Beethoven testar nya tekniska landvinningar som glissandoeffekter och svåra dubbeldrillar. Inget för en amatör och man undrar verkligen om greve Waldstein kunde spela ”sin” sonat.

Vem skulle inte ha velat uppleva George Gershwin på party i Hollywood under 30-talet? Han var inte nödbedd att sätta sig vid pianot. När han väl satt sig förblev han sittande där kvällen igenom med cigarren i munnen. Han spelade pianoversioner av melodierna från sina Broadwayshower och säkert sina tre preludier inspirerade av latinamerikanska rytmer och bluesens harmonischema. Ingen riktig fest utan George och hans makalöst rytmiska pianospel!

Den amerikanske virtuosen Earl Wild är den enda som har fått äran att spela för sex amerikanska presidenter, den sista var Lyndon B. Johnson. Wild gjorde redan 1942 stor succé som solist i Gershwins Rhapsody in blue under den inte alltför jazzkänslige Arturo Toscanini. Wilds fascination inför Gershwins musik kom att leda till att han komponerade ”Virtuoso Etudes after Gershwin”och där ingår den makalösa Fascinating Rhythm. Här gör Earl Wild verkligen skäl för sitt namn: Den vilde greven.

Sergej Rachmaninovs Moment musical op. 16 nr 4 skulle kunna vara inspirerad av Chopins Revolutionsetyd. En viktig skillnad mellan de bägge kompositörerna finns: Rachmaninov var ingen anhängare av revolution som Chopin.

Man hittar ingenstans en bild av en leende Sergei Rachmaninov. I hans ansikte avspeglas alltid det eviga ryska vemodet. Så också i starten av hans Barcarolle men… efter ett tag spricker hans musikaliska vemod ändå upp i ett härligt leende påverkad av luftiga dansrytmer.

Säkert hade Rachmaninov, som alla barn, varit förtjust i dockteater där man kunde möta figurer som Pulcinella. I Polichinelle rör sig musiken lite ryckigt och med stora gester som om man drog i klangen med dockteatersnören.

Méditation är en komposition från 1893, Peter Tjajkovskijs sista levnadsår.

Aleksandr Scrjabin är musikhistoriens grandiose fantast. Han planerade mot slutet av sitt liv ett multimediaverk som skulle framföras vid Himalaya och som skulle bli en syntes av alla konstarter och ett förebud om en ny värld. Så höga anspråk gör inte Scrjabin med sina pianoverk men det är musik laddad med oerhörd känsla. De två etyderna i opus 42 är varandras kontraster: intensivt lugn mot stormig framåtdrift.

Mili Balakirevs Islamey ansågs länge vara det tekniskt svåraste pianostycke som komponerats. (Maurice Ravel försökte överträffa det i sin komposition Scarbo.) Balakirev fick material till Islamey när han var på resa i Kaukasus och hörde en folklig dansmelodi sjungas av en prins. Han satte ihop den med en melodi han hörde en skådespelare från Krim sjunga och skrev Islamey på en månad under 1869.

Translate

You can use Google Translate to translate the contents of dunkerskulturhus.se. To do that, select the language you would like to translate into in the list below.
Please bear in mind, since the Google Translate is an automatically generated translation, we do not take any responsibility for errors in the text.

Close